Mitt liv, ni som undrar, här har ni svaret.

 

kort sammanfattning

 

bodde i Stockholm i 13 år. blev sexuellt utnyttjad som barn, våldtagen av X antal killar, började 6an och ansågs som EMO och blev dagligen retad och slagen i skolan, var det inte det att jag såg slampig ut bara för att jag var tidigt utvecklad så var det det att jag hade äldre pojkvän, sen bytte jag namn och flyttade till Eskilstuna, gick bra men sen spårade det ur jag låg med en kille i klassen, och det  började spridas rykten och sen var det igång igen, jag var stämplad som slampa/hora (och är fortfarande), våldtagen och misshandlad, sen tog jag en överdos fick åka in på jourhem, kom till ett hem som inte brydde sig om mig och jag fick snabbt flytta hem igen. Sen vart jag utsatt för en våldtäkt i stadsparken och helt plötsligt orkade jag inte bry mig. Det var inte ens jobbigt eller något, jag tycket det var okej det han gjorde, och ännu idag ser jag inge fel i att han våldtog MEJ. Jag fick åka in på ett till jourhem i Fisksätra, en bisexuell knarkare som hade nya killar i sängen varje timme. Soc VÄGRADE att flytta mig fastän det förekom vapen, misshandel, våldtäkter och droger i hemmet. En vecka senare åkte jag in på behandlingshem och fick börja ny skola, nytt liv, ny mening med livet. Därimot på HVB-hemmet sköttes inte alla regler som skulles, det var särbehandling och personalen gjorde lite som dom ville. Bodde när ifrån 14/11-2008 - 18/10-2009 vilket blir nästan 11 månader, under dom 11 månaderna hann jag försöka ta självmord 3 gånger och failade alla lika mycket eftersom personalen vägrade låta en vara ifred!. Min planering var att bo där i 18-20 månader men blev bara 11 månader eftersom kommunen vägrade sedan betala för min plats där. Flyttade hem och allt flöt på fast vääldigt trögt


Är allt mitt fel? Hur kan det INTE vara det?

Kommentarer
Postat av: tjenare

Stackars dig... fy fan att gå igenom sådant där. Hoppas du är en sådan som klarar av att lägga skiten bakom dig! :(



Fin är du och dina noveller är schyssta ;)

2011-01-16 @ 03:21:37
Postat av: Hallonsmulan

Hejsan. Joda jag klarar nog det. Svårt varje dag men jag har överlevt snart 17 år nu. Tror jag överlever 17 till :)



Tackar, :)

kram

2011-01-17 @ 02:16:17
URL: http://fyrafyrafyra.blogg.se/
Postat av: Anonym

Konstigt, under all tid du bodde på hemmet märkte jag inte av några självmordsförsök men dina försök att stjäla andras saker lyckades du utmärkt med!

Svar: loser
Amanda Lagerdahl

2013-04-28 @ 21:52:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0