De kan vänta ett ögonblick.

Gråt inte för mig när jag är borta, ingen idé att slösa tårar.
Vår tid ska komma en dag och jag konfronterar bara mina rädslor. Fast det är egentligen inte en rädsla, det är mer som ett öde.
Ibland sitter jag och undrar, är detta liv verkligen för mig? För jag har sett, hört, känt. Jag är klar.
Jag hoppas att ni är stolt över var jag har kommit, du har sett mig växa och hjälpte mig igenom.
Och det finns inget sätt att betala tillbaka te dig. Jag är här och jag känner att jag är försent ute, sviker dig. Och när jag är borta så är jag den någon som alltid kommer och finnas i din närhet ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0